Ribbor av färskt virke

Nu är det dags igen. Det kommer bli fler kajaker byggda. Denna gång blir det granribbor. Virket tar jag från Gransjöås Såg. Denna gång fanns inte så mycket torrt kvistfritt färdigsågat men det hindrade inte. Jag fick nysågat. Det var tydligen något som skulle fällas o sågas trots att det inte är bästa årstiden för det.

En vagn med 22-24mm tjocka brädor

Jag fick en hel vagn att välja från. Inte svårt att välja, finfina ytterbrädor allihop, urplockade vid sågning. Bara att ta. Material så det räcker till två kajaker tog jag med hem.

Två buntar till två kajaker

Eftersom virket är färskt måste det sågas upp med en gång. Det är så fuktigt att det finns risk att det spricker och kanske möglar om det får torka som det är.

Hyveln riggades upp och brädorna hyvlades till 21 mm tjocklek. Jag räknar med att de krymper ca 5%.

Lätthyvlat, skär enkelt i det mjuka virket.

Det blev en hel del spån och det luktar som en hel skog. Färdighyvlat:

Hyvlade till 21mm tjocklek.

Sedan upp med en bräda i taget på bordet. Eller faktiskt två. Den yttre som stöd så sågen inte vinglar när brädan jag sågar i blir smal. Det är första gången jag sågar färskt trä. Sågklingan skär fint men på ribborna reser sig fibrerna lite som ett mjukt ludd:

Luddiga fuktiga ribbor.

Här är med yttre stödbräda:

Yttre stödribba och enkelt anhåll.

Jag gjorde ett nytt fast anhåll till sågen. En plywoodskiva och en fastskruvad list ger ett långt anhåll. Ribborna sågar jag 5,5mm tjocka. Antingen krymper de lagom eller så får de gå ett varv i planhyveln när de torkat.

Uppallat för torkning blev det massor av ribbor, i runda slängar 750 lpm i varierande längder mellan 3,8m och 5,2m.

Ribbor på tork.

Ribborna torkar oerhört fort. Det märks stor skillnad redan efter någon dag. Till att börja med håller jag extra koll med hygrometern så den relativa luftfuktigheten håller sig en bit under 70%. Då ska det torka utan risk.

Uppdatering 2021-10-06

Det har nu torkat i en vecka. Temperaturen har varit ganska konstant runt 20-21 grader. På denna vecka har den relativa luftfuktigheten sjunkit från 66% till 60%. Fuktig luft har vädrats ut med hjälp av en kanalfläkt (badrumsfläkt) i en friskluftventil. Ribborna är redan nu tämligen torra men det ska få torka med värme o ventilation några dagar till. Krymt har de gjort. 21,0mm bredd är nu 20,4mm vilket är lite mindre krympning än jag trott. Tjockleken är runt 5,4mm så det kommer behövas ett pass med hyveln så de kommer ner till 5,0mm, eller kanske ännu lite tunnare.

Uppdatering 2021-10-14

Nu har det torkat en vecka till. Nu är det torrt. Fläkten är avstängd. Hygrometern visar en relativ luftfuktighet på 53% så det finns inte mycket fukt kvar i träribborna. Krympt lite till har de gjort. Ribban som började blöt på 21mm och var 20,4mm för en vecka sedan är nu 20,3mm. Det blir bra. Tjockleken varierar lite mer, mellan 5,2 och 5,4 mm så ribborna kommer åka ett varv i planhyveln. Tror jag siktar på 4,8mm för då kan jag hyvla dem på båda sidor så alla spår av sågklingan försvinner.

Nytt bygge igång

Nu när hösten övergår i vinter är det läge att dra igång nästa kajakbygge. Denna gång 2 st Nanoq på beställning från vänner. Kajakerna ska bli i stort sett identiska. Nanoq något kortad, till 5,20 m för att passa bra. Behöver/ska inte bygga lätt så det blir kvistfri gran som ska klarlackas. Lucknedsänkningar och sarg i kolfiber som på min Frej och hustruns Freja. Stor sittbrunnsöppning och tre Kajaksportluckor som det är på min blå-vita Nanoq.

Jag tänker försöka bygga så jag klarar mig med en uppsättning mallar. Dvs båda skroven byggs innan mallarna sågas sönder för däcksbygge.

Som vanligt, fram med och rikta upp bordet. Därefter fixa och montera mallar. Jag gör mallarna till stävarna i hel skiva. Dessa tas bort när skrovet vänds, därför är det dubbla lager tejp och skruvar på ”rätt” ställen så de går att få loss hela när skrovet är ivägen.

Förra skrovbygget höll på att bli skevt, 4 mittmallar hamnade lite off center, gudarna vet hur. Detta ska inte upprepas. Rak linje ritades på bordet. Mall 2 till 11 monterades med riktsnöre. Stävmallar riktades in med linjen på bordet och innan fastsättning kontrollerades allt med lasern. Nu så!

Mallarna fick några ribbitar fasthäftade i våg längs reliningmarkeringen. Det underlättar korrekt montering av relingsribban.

Nanoqs skrov är enkelt att ribba. När man kommer till slaget behövs två smalare ribbor för att få till det bra. Jag fasar kanterna på ribborna med hyvel så det inte glipar och limmar med vitlim. Detta för att slippa limma med epoxi som mestadels hamnar på ytan och måste slipas bort. Som synes använder jag häftklammer också. Detta för att ribborna ska stanna dikt mot mallarna hela tiden. När man kommer upp en bit blir det ganska stora krafter så klammer ser till att det inte ger sig iväg ut från mallen någonstans.

Relingsribban får följa relingen hela vägen i fören men inte i aktern. Det är för stor böj i aktern för att det ska bli bra. Efter mall 12 får ribban följa sin naturliga vilja och tre småbitar limmas på underifrån istället. Så här blir det då efter rensågning.

Det var lite kådlöpor och en och annan kvist i ribborna så några fullängdsribbor utan skavanker gick inte att få ut. Så det fick bli skarvning. Ovan syns den fastskruvade jiggen för att såga laskar.

I för och akter behöver ribborna både böjas och vridas. Det enklaste jag funnit är att ta hjälp av en lagom tung skruvtving som både vrider och tynger ner medans limmet biter. Så här:

I bilden ovan syns också lite streck och pilar ritade på ribborna. Det hjälper mig att hyvla lika på båda sidor.

Ribborna är av ypperlig kvalité. Det kommer bli hållbara kajaker utan tvekan. Nackdelen är att det kommer visa sig på vikten. Jag hyvlade ribborna till 4,8mm tjocklek och kommer utan problem kunna slipa bort en hel del till. Så här tätt är det mellan årsringarna på många ribbor:

Kvalitén betyder också styva ribbor. Det går åt lite kraft för att hålla dem på plats medans limmer torkar. Några klämmor, lite tvingar och ibland ett spännband är bra att ha. Enbart klammer är inte tillräckligt.

Rätt som det var så kom sista ribborna på plats. Några spetsiga bitar fick ge presskraft när klämmor och tvingar inte längre får plats.

Som synes ovan finns ingen kölribba lagd. Istället passar jag på måfå och till sist var det meningen att fräsa ett 10mm rakt spår och limma i kölribban. Jag har sedan tidigare en jigg. Gott om bilder på det finns i Skrov ribbat från förra bygget.

Men, det bokstavligen sket sig duktigt. När jiggen måttats in, limmats fast och fräsen startats började eländet. Oavsett hur jag fräste splittrades ribbkanterna. Inga snygga kanter där inte. Provade både med helt nytt och ett äldre frässtål med samma förödande resultat. Det blev att ta till en reservplan, dvs handsåga upp ett 20mm brett spår o lägga i en ribba av fullbredd.

Man kan tro vad man vill om valet av såg men resultatet blev väl godkänt. Åter på banan och limmade i kölribban. Så fort limmet bitit en stund blev det ribborna till ytterstävarna. Här första av två ribbor i fören:

Motsvarande i aktern:

Snart dags för slip!

Första skrovet

Fortsätter arbetet med skrov nr 1, slipning härnäst. Först en försiktig vända med maskin. Med bandslipen tog jag bort lite kanter och limrester. Därefter handslip. Jag har en styv slipbräda och en som flexar. Börjar med att rita blyertsstreck på hela kajaken. Därefter slipa med 40-papper till alla streck är borta. Långa tag gör att det går ganska fort. Den flexande brädan är bra i stävarna.

Första slipningen

Proceduren upprepas en gång till med 40-papper. Då ser det ut då här och alla ojämnheter är borta:

Efter 2 slipvändor med 40-papper

För att få bort sliprepor blev det två vändor med 80-papper, ritade blyertsstreck inför varje vända. Strecken gör det enkelt att se var man ska slipa. Slipningen avslutades med excenterslipen, först 120-papper, till sist 180-papper.

Grundstrykning och glasfiber nästa. Ett lager 160g-väv och en extra remsa på stävarna.

Jag hade det varmt i garaget så epoxilager nr 2 ströks på utan mellanslip innan det härdat helt.

Därefter insidan. Utsidan får nu vara ett tag. Först slipning med maskin för att få bort limrester. Sedan handkraft med sickeln. Det går fortare än man tror. Jag spänner fast skrovet ordentligt så blir sicklingen enkel.

En hel del träull från sicklingen.

Sicklingen ger lite repor så på insidan blir det slipning med excenterslipen direkt. Först 60-papper sedan 80-papper.

Insida utan några kanter kvar.

Denna gång provar jag att runda insida stävarna ordentligt. Tanken är att det ska bli lättare att lägga väven. Jag gjorde ett lätt epoxispackel med mikroballonger och spritsade ut och jämnade till. Spacklet är lättslipat så det blev enkelt mycket rundare och slätare. Hoppas med det slippa luftbubblor vid laminering.

Lätt epoxispackel i stävarna.

Mikroballongerna gör spacklet vitt men det gör inget. Insida stävar syns inte sedan när däcket är på plats. Jag hade lite springor mellan några ribbor också. Dessa springor fyllde jag med epoxiblandat slipdamm eftersom de var mer synliga. Efter det sedvanlig snål grundstrykning och så var det dags för väv.

Även insidan får 160g-väv. Här utlagd. I stävarna använder jag de överblivna kilarna som klipptes bort från utsidans väv. Mittbiten är en hel bit så det blir bara två skarvar.

Väv förberedd.

Slutligen, laminering av insidan, bland det svåraste tycker jag. Man vill gärna dra i väven så det blir luftbubblor. Det tar sin lilla tid med efter två timmar var jag klar. Då hade jag också fått dit en extraförstärkning där man sätter fötterna vid istigning. Jag provade utan skarvar i stävarna, dvs samma sjok väv på båda sidor. Lite pilligt men det gick. Kommer göra så på nästa också.

Ett andra epoxilager vått i vått lades. Samtidigt som det gjordes punkterade jag några få luftblåsor och masserade in epoxi under. Spacklingen i stävarna gjorde susen. Inga luftblåsor där, väven låg slätt och inga onödiga epoxipölar. Renskuret och klart för att hängas undan:

Skrov färdiglaminerat.

Jag tog fram vågen och kollade vikten. Skrovet som det är nu väger 8,2 kg, det är jag nöjd med så långt.

Dags för nästa skrov till nr 2, återanvändning av spantmallar men stävmallar måste göras nya.

Andra Skrovet

Med iskruvade distansbitar istället för spantmallar hängdes första skrovet undan. Trångt så det åkte upp i taket.

Distansbitar på plats så skov nr 1 behåller rätt form

Sedan omstart. Gör lika som förra skrovet så det har ni redan sett. Här kommer lite andra bilder.

Alla spantmallarna riktades in igen. Nya stävmallar tillverkades, de förra gick sönder när de lossades från skrovet. Två relingsribbor i fullängd limmades ihop.

Ihoplimning av två relingsribbor

Sedan limning av ribbor. Två smala ribbor till slaget sågades från en bred. Bandsågen o öppen dörr löste det.

Klyva en ribba till två smalare

När jag ska hyvla till rätt vinkel markerar jag på ribban vid spantmallarna med en enkel skala, ett streck är lite o tre streck är mycket, då kan det se ut så här:

Streck I – III från lite till mycket att hyvla

Efter ett tag var det dags för kölribban. Först rikta in och tejpa fast kölribban för utritning av spår.

Kölribba fasttejpad

Nu fick det bli handsågning med en gång, provade inte med fräsen.

Rakt snitt med nyskärpt trotjänare.

Slipat enbart med långbräda blev det nästan riktigt bra nu med. Tyvärr har jag lyckats vända en skadad ribba åt fel håll så skadan hamnade på utsidan.

Skada på ribba

Skadan var för stor för att slipa till så det fick bli borttrollning med epoxi istället. Första spacklingen med halvhärdad epoxi blev sådär. Alldeles för mycket rinn.

Epoxirinn, inte på riktigt rätt ställe tyvärr.

Rinn bortsicklat o skadan syns redan mycket mindre. En spackling och sickling till o så var det borta. Här samma yta nu med glasfibern lagd.

Skadan borttrollad och väv lagd.

Jag har nu lärt mig att 15 g färdigblandad epoxi är lagom spacklingsbar efter 85 minuter med de förhållanden som jag har. Jag har också lärt mig att 25 g färdigblandad epoxi är för mycket för att stå i plastmuggarna jag använder, den mängden epoxi blixthärdar efter ca 60 minuter.

Vändning, skrap och slip. Sedan lite spackling och därefter glasfiber på insidan också. Här är epoxilager 2 lagt vått i vått:

Insida skrov 2

Detta skrov höll nästan rätt form av sig självt. Bara i för o akter behövdes små justeringar.

Klämma ihop aktern litegrann.

Då var det för tillfället slut på upprepning, dags att fortsätta bygga däck.

Första Däcket

Då var det dags för däcksbygge. Först jämna av och sedan tejpa skrovkanterna.

Jämna av relingsribborna.

Sedan limma ribbor. Jag började men två smala ribbor för att få hyfsad runding på akterdäck och ute i stävarna.

Däcksbygge påbörjat med två smala ribbor först.

Aktern är helt klart svårast att få ihop.

Ribbning i aktern.

Nivåskillnader är jobbiga att ha, särskilt på det nästan plana akterdäcket. Så för att undvika en massa slipjobb använde jag tvingar för att ribborna skulle hamna helt jämt.

Garanterat jämnt.

Rätt som det är är det bara sista lilla kilen kvar.

Sista kilen framför sittbrunn.

Kvar i sittbrunnsöppningen hamnade alla klämmor. De fick ligga o bli dammiga medans däcket slipades. Långbräda och blyertsstreck precis som på skroven.

Alla klämmor som användes för däcksbygget.

Sittbrunnssargen ska bli nedsänkt i akterkant och i övrigt få en plan yta som grund. Det blev att ta upp ett stort hål. Med hjälp av en centrerad styrribba o ett litet vattenpass gick det bra att få ut rätt form på hålet.

Ta upp stort hål för sittbrunn.

När halva var gjord kalkerades kanten av o fördes över till andra sidan som då gick betydligt fortare att få till. Sedan pusseldags. Med lagom många stödribbor passades o limmades bit för bit. Småbitarna i akterkant sågade jag ut med bandsågen. Bandsågsbordet i 45 graders vinkel och en liten jigg för att hålla bitarna förenklade det momentet.

Pussling för nedsänkning av sittbrunn.

När pysslet runt sittbrunn var klart för stunden blev det dags att måtta in luckorna. Det ska sänkas ner i däcket så jag har gjutit skålar. De gamla formarna funkade även denna gång.

Måtta in luckhålen.

Därefter var det bara att sätta igång. Måtta, rita, såga, provpassa, upprepa, upprepa, upprepa… och så småningom hamnar skålen på rätt djup. Drällpiparna ställer till det.

2 luckhål klara, akterluckan kvar.

När alla luckhålen var gjorda passade jag på att göra exakta mallar. Det ska ju göras ett däck till och så roligt är det inte att passa in luckskålar.

Rita av luckhålen.

Luckskålarna limmades sedan fast med epoxi utblandat med slipdamm.

Epoxi utblandat med slipdamm.

När luckskålarna tagits ner i höjd, däcket slipats av med 120-papper, snål epoxigrundning gjorts var det dags för väv. Jag rullar ut o klipper till så det blir ett sammanhängande lager väv för hela däcket.

Ett sjok glasfiberväv på däcket.

På detta sätt får jag ett helt lager väv överallt och slipper extra lager runt luckskålarna som det blir om jag limmar i dem efter att däcket fått ett lager glas. Det är pyssligt att få till, men med några väl valda snitt i väven vid lucknedsänkningarna går det att få till.

Efter att väven laminerats fast la jag andra epoxilagret vått i vått. 110 gram epoxi utstruken hafsigt med pensel och sedan avjämnat med skumroller funkar bra. Nu härdar det och därefter är det dags för undersidan.

Utsida däck laminerat.

Insida däck o annat pyssel

För att fortsätta med insida däck börjar nu den biten av bygget då man skulle ha två bäddar. Det blir ett antal ombyggnationer, ibland för insida däck, och ibland för utsida däck (dvs däcket liggande på skrovet).

Nåväl, först sprätta isär och bygga om:

Bygga om bädden

Sedan rensa rent runt nedsänkningen av sittbrunnens akterkant.

Rensa bort överflödigt trä.

Insidan sicklar jag slät. Det går på ett par timmar förutsatt att sickeln är skarp och däcket ligger still. Jag skruvade fast däcket:

Fastskruvat.

Sickling och handslip med kloss. Jag har sparat allt helt slippapper från slipningen med långbrädorna, det använder jag nu till allt möjligt slipjobb. Det biter en liten stund innan det blir till att slänga biten och riva av en ny.

Sickla insidan slät.

När insidan blivit slät grundades däcket och en hålkäl lades runt alla skarpa kanter, dvs luckskålar och akterkant sittbrunn. Här gjorde jag en fadäs, det blev för lite filler i epoxin så den flöt ut mer än önskat. Som tur var så hade jag också blandat i microballonger så det var inte särskilt svårslipat.

Spackling med rinn.

De kilar av väven som blev över från utsida däck räckte gott och väl till insidan. Runt sittbrunn blev det två lager glas, likaså på akterdäcksbiten bakom sittbrunn.

Väv förberedd.

Dubbla lager väv runt sittbrunn.

Sedan blev det att bygga om bädden o lägga däcket rättvänt på skrovet. Det är dags för sittbrunnssarg så det går att börja provsitta. Först såga ut rätt mått för hålet:

Såga ut sittbrunnshålet.

Därefter bygga form i cellplast. Denna gång är bitarna 25 mm höga. Jag har upptäckt att extraförstärkta stora blå soppåsar är utmärkt att ha som skyddsplast.

Formbygge.

Det är 10 lager glas till sargen, peelply underst för att slippa slipa. Det gäller att ha allt förberett innan man sätter igång.

Förberett

Med svart pigment i epoxin och en skumroller att jobba med så såg det ut så här efter en (ganska lång) stund:

Sarg laminerad.

Dagen efter bräckte jag loss sargen, drog bort peelply och la sedan tillbaka den för härdning ytterligare ett dygn innan det var lämpligt att snygga till den. Här har jag ritsat flänsens bredd:

Ritsa flänsens bredd.

När sargen låg och härdade passade jag på att märka ut o borra upp alla hål till däcksbeslagen.

Enkel mall ser till att hålen hamnar rätt utan mätning.

Sedan blev det till att bygga om bädden igen för jobb undersida. När sargen ska limmas fast vill jag ha däcket i rätt form. Det skulle vara tråkigt om däcket är lite skevt när sargen limmas fast.

Sargen limmades fast med förtjockad epoxi. Jag använde filler för rätt konsistens och lite slipdamm för någorlunda rätt träfärg. I med kladdet i en liten påse och sedan spritsa på plats. Sargen hölls på rätt plats med klämmor och cellplastbitarna. Jag hade sparat en liten kant så det skulle vara enkelt att få den spritsade epoxin på rätt ställe:

Limma fast sargen.

När sargen satt fast så fixades kanten och därefter la jag två lager väv från undersida och över sargkanten. I samma moment gjorde jag alla beslagen, 18 st denna gång. Beslagen som tidigare byggen, men nu använder jag sand i slangarna, det blir snyggare U-form än med de tampar jag tidigare hade.

Beslag på gång.

I bilden ovan syns också en triangelformad cellplaststav. Den lägger jag som däckbalk för att styva upp akterdäck, tre lager kolfiberremsa med ett lager vanlig väv över gör att det blir riktigt stumt.

När sargen är på plats, även om den utvändiga förstärkningen saknas, börjar man ana att slutet närmar sig. Nyfiken på att provsitta surrades kajaken ihop med några spännband. Köpesits denna gång kom fram, den hade tidigare passats så den går ner. Provsitting till belåtenhet, märkning var fotstöden (reglerbara köpestöd) ska vara och fastsättning av monteringsbultarna:

Fästplattor till fotstöd.

När fotstöden fått sin plats gick det att malla ut storleken på det främre skottet. Här är både främre och aktra skottet förberedda. Det är några ribbor ihoplimmade o planfrästa till 4 mm tjocklek. Snålade lite så det blev 80 g/m2 glas på båda sidor.

Laminering av skotten.

En skedda ska också på plats. Det blev att ta upp ett hål i däcket för reglaget (enkelt) och ett spår i skrovet för fenan (svårare). Först måtta rätt plats och rita så det blir rakt:

Rita ut skeddans placering.

Sedan ta upp spåret, ca 7 mm brett. I underkant bild sys en plugg som jag trycker i utifrån som håller skeddaboxen i rätt form och på rätt plats när den senare ska limmas fast.

Spår och plugg till skeddan.

Känns nu som om man gör lite här och var och överallt, så det fortsatte på den vägen med baljan till fikafacket. En plugg i cellplast tillverkades, omstuvning för provsittning så baljan inte är för stor för fotstöd, fötter och ben.

När baljans form var bra blev det laminering på plats så det blir en liten fläns som passar mot däcket. Däcket och pluggen är skyddade med packtejp så allt ska gå att lossa. Provade med 4 lager glas, hoppas det blir lagom:

Balja under tillverkning.

Ihopfogning

När fikabaljan var renskuren och fastlimmad var det dags för sista epoxistrykningen insida däck. Det gick bara sådär bra. Det var föroreningar kvar från packtejpen som skyddade däcket då baljan gjöts. Såhär såg det ut precis framför baljan:

Epoxiflykt

Det blev till att slipa rent och lägga ett nytt lager. Det var inte så stor yta så det var inte så farligt mycket merjobb.

Sedan skotten, jag laminerar fast dem i skrovet. Det främre:

Främre skottet på plats.

Det aktra skottet lutar jag och det kommer ansluts precis till sargkanten så det blir enkelt att tömma ut vatten som kommer i.

Akterskottet lutas lite bakåt.

Skeddaboxen limmar jag fast med epoxi och några glasfiberremsor. Det är fetplast så jag rispar och ruggar ytan ordentligt så epoxin får mycket att bita i. Det har funkat bra på alla tidigare byggen så det blir nog bra nu med. Pluggen itryckt utifrån, förtjockad epoxi mot pluggen innifrån och sedan trycka dit skeddan. Det förtjockade epoxin fyller effektivt alla ojämnheter. Lite tejp håller den rak.

Hålla skeddan rak

Passade också på att borra upp o plugga igen hålen efter skruvarna som hållit spantmallarna på plats. Tandpetare i trä funkar utmärkt.

Kvar utsida däck var utvändig förstärking runt sarg. Lite pilligt att laminera i u-et, men det går ganska bra om däcket hänger på sidan.

Förstärkning utsida sarg och fläns.

Kvar insida däck är fästpunkter för sits och svankstöd. Denna gång blir det en vinge ner från sargen som det senare får bli skruvhål i. Först 10 lager glas i ungefärlig storlek:

Material till vinge

Nedtagen i form, 1 lager glas ut över sarg och några lager i vinkel på insidan så såg det ut så här:

Vinge ordentligt fastsatt

Renskuren vinge

Äntligen var det nu dags för ihoplimning. Men först, en ordentlig titt på något som inte kommer synas något mer, skrov och däck sida vid sida.

Skrov och däck redo att limmas ihop

Skrovet fick hållas ut lite vilket syns i bilden ovan. Förtjockad epoxi spritsades på skrovkanten och sedan klämdes allt ihop:

Kajaken ihoplimmad

Remsor utsida och snobblager kolfiber kom på efter att hela utsidan slipats av. Här remsor:

Förstärkningsremsa över skarv

Sedan kolfiber:

Kolfiber på sarg.

Och så förstås det pilligaste av allt, remsorna på insidan. Då ställer jag kajaken på sidan och gör en sida i taget med härdning emellan.

Jobb med remsor insida.

I samband med jobb med remsor och kolfiber så får hela kajaken också sitt sista epoxilager. Jag stryker på de ytor som är lämpliga efter hur kajaken ligger.

Och äntligen dags att bära ut kajaken och inspektera på håll.

Ute för inspektion.

Det som nu är kvar är att epoxin ska få härda några dagar. Sedan ska den slipas inför lackning. Lackningen ska min bekant som ska ha kajaken göra själv så mitt arbete med denna är snart slut. Slutmontering blir det förstås när den är lackad.

Det ska bli en likadan till, skrovet till nr 2 finns ju redan klart, men mer bygge blir det inte förrän efter sommaren.

Monterat och klart

Det tog ett tag men nu är kajaken nylackad och blank tillbaka i mitt garage.

3 lager 2K-lack.

Då var det dags att montera det sista. Fotstöd och skädda först. Sedan linorna. Jag fäster ihop linorna med tagling, precis som man kan göra med repändar:

Tagling av däckslinor.

Att fästa ihop linorna på detta sätt blir oerhört hållfast. Jag har gjort så på alla mina kajaker och ingen lina har ännu lossnat. Klart blev det så här:

Däckslina fastsatt.

Sedan dags för paddelöglor. Däckslina knuten som ett makramearmband blir starkt så de också funkar som bärhandtag.

Paddelögla i fören.

Att skruva fast en sits var nytt för mig. Vingarna i sargen hade hamnat på rätt plats. Jag fick modifiera köpesitsen lite, den var aningens för hög i sidorna för att få plats under däckskanten. Men den passade exakt i bredd så fastskruvad tillsammans med ett lågt svankstöd blev det riktigt bekvämt och bra. Akterdäckhäng funkar om man får lust.

Sits och lågt svankstöd.

Luckorna fick fånglinor så de inte försvinner:

Luckorna fastknutna så de inte tappas bort.

Sedan var det inget mer att göra. Utlyft i väntan på leverans fick kajaken glänsa i solen. Så här blev det:

Nanoq nr 1 klar.

En bild till på Nanoq nr 1.

För att kolla om luckorna var täta så fick kajaken komma in en stund i det svala garaget. På med luckorna och ut i solen igen. Efter en liten stund var det övertryck i de två främre utrymmena, dvs helt tätt där.

Bullig spänd lucka av övertryck.

Akterluckan blev inte uppspänd så där får det bli koll med vatten när det sjösatts. Det är svårt att få helt tätt där skäddavajern går igenom aktra skottet.

På eftermiddagen hämtades kajaken av en glad och nybliven kajakägare. Provpaddling kommer ske omgående och kajaken kommer bo på Tjörn.

I höst bygger jag klart Nanoq nr 2.

Fräsa ribbor

Till däcket för Nanoq nr 2 tänker jag använda frästa ribbor. Jag har tidigare bara använt raksågade ribbor som jag hyvlat till passform med en handhyvel. Men nu har ett kombinerat pärl- &radiefrässtål införskaffats.

Jag passar på och fräser nu medans det är varmt ute eftersom jobbet får ske med garageporten öppen så de frästa listerna har någonstans att ta vägen.

Frässtålet monterades i mitt fräsbord. Med en gång insåg jag att mitt stora anhåll inte dög. Det var för svårt att justera in med erforderlig precision. Det fick bli ett nytt ihopsatt av lite spillbitar. Genom att skruva fast det i ena änden och sedan finjustera andra änden med en kloss med justerskruv gick det att justera fräsdjupet mycket exakt.

Tillfälligt anhåll.

Höjden på frässtålet kan jag sedan tidigare justera mycket noga. Fräsmotorn, en rakslip, sitter i en släde som justeras i höjdled med en gängad stång. Ett varv på vredet bakom fräsen är 1 mm i höjd.

Fräsmotor i släde under bordsskivan.

Efter lite pyssel så fick jag koll på bästa sättet att justera in höjd på stål och djup med anhållet. Genom att färga sidorna på provribbor med tusch gick det lätt att se hur det bet. Här är både stål och bra provbitar:

Provbitar samt pärl-& radiefräsen.

För att få exakthet i fräsningen måste alla ribborna pressas med samma tryck mot anhåll och bord. För det ändamålet gjorde jag två enkla fjäderanhåll av en gammal skärbräda, inte vackert men funktionellt. Det blev oerhört bra presskraft och glid.

Fjäderanhåll av skärbräda.

Med allt förberett riggades det iordning och fräsning tog vid. Först en provbit:

Redo för fräsning.

Först frästes rundningen på alla ribbor, sedan omjustering och fräsning av skålen. Det tog en dryg timme per sida att fräsa så efter två kvällar låg mer än 165 lpm färdiga ribbor på bordet.

Mer än 165 lpm frästa ribbor.

Tack vare att jag tidigare planhyvlat ribborna och att merparten var rakfibrig blev resultatet mycket bra.

Provpassning av några ribbitar.

Nu är det bara att börja ribba däcket, det blir nog när det fina sensommarvädret ger sig och övergår i höstrusk.

Andra Däcket

Nu äntligen är det kajakbygge igen. Det är Nanoq nr 2 till arbetskamraten som ska bli färdig. Skrovet byggdes förra vintern och nu ska resten bli klart till försommaren.

Skrovet som hängt i garagetaket nästan ett år fick komma ner på byggbordet. Distanserna som satt i så skrovet skulle hålla formen hade gjort sitt jobb väl. Spantmallarna återmonterades utan problem. Några spantmallar fick lagas eftersom jag gjort urtag i dem då första däcket byggdes.

Först det roliga träjobbet att ribba däcket. Denna gång med frästa ribbor. När jag fräste ribborna gjorde jag några smala att börja med.

Redan här blir fördelen med frästa ribbor tydlig. De smala är mycket lättare att få på plats då de styr varandra.

Jag har också bytt limsort. Provar Titebond denna gång. Det har längre öppetid än Cascos vitlim jag tidigare använt vilket är bra. Pipen på flaskan är dessutom mycket bra, lätt att dosera med och styr snyggt i det frästa spåret.

Mittribban har raka kanter så där blir det passning som vanligt. Men eftersom ena sidan är fräst så blir de spetsiga ändarna lätta att få dit snyggt. Där det är vridning i ribban håller ett par smala tvingar emot medans limmet biter.

Ribbningen gick mycket fortare än tidigare eftersom jag inte behöver hyvla kanterna på ribborna. Jag hade också ritat några mallar under det förra bygget, kajakerna ska ju bli lika, här runt sittbrunnen så det blev lagom med ribborna.

Rätt snart var det bara de sista kilformade bitarna kvar.

Akterdäcket blev nästan helt jämt med en gång. Det kommer inte vara mycket slipning som behövs där.

Färdig med ribbningen och rensat för slipning ser det nu ut så här:

Helt klart värt besväret att fräsa ribborna. Mycket enklare att få dit dem snyggt då ribborna styr i varandra, en slätare yta med färre nivåskillnader är resultatet.